I Sverige hedrar vi misslyckandets möjligheter:
- Man lär så länge man lever!
- Det är på misstagen man lär sig mest!
- Vägen till framgång är kantad med misslyckande!
- Bättre att lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge!
- Friskt vågat är hälften vunnet!
- You win some, you lose some!
Överallt sjungs misslyckandets lov… utom inom ekonomi.
När det kommer till pengar så får det bara inte bli fel. Vi har hittat på att det värsta som kan hända oss är att förlora de pengar som vi har sparat. Det känns plötsligt som man sysslat med spekulation och dessutom varit dålig på det. Man skulle kunna göra det enkelt för sig och påstå att det beror på att vi slitit hårt för att få ihop pengarna och därmed känns det extra hårt att förlora dem… men det är inte riktigt sant. Vi är alla vana att förlora pengar precis hela tiden och är märkligt OK med det. Det vi har svårt för när det kommer till ekonomi är att se dumma ut.
Om jag berättar att jag köpt en ny Volvo så säger folk: -Vad är det för färg?
Om jag berättar att jag lånat 350 000 kronor och köpt Volvoaktier så säger folk: – Det låter som spekulation, passa dig!
Köper man en ny Volvo så är man garanterad att ha förlorat nästan 100 000 kronor när året är slut. Bilen tappar i värde och det vet vi alla när vi köper den och vi är alla OK med det. Om man köper Volvoaktier skulle de också kunna gå ned 100 000 kronor, men de skulle också kunna gå upp 100 000 tusen.
Min poäng är inte att det skulle vara rätt att låna pengar till aktier utan att det finns en intressant, dold, kulturell faktor som hindrar oss från att våga testa, lyckas eller misslyckas, lära oss av det som hände och sedan testa igen.
Inget barn lär sig gå på första försöket, för min son Primus tog det hundratals försök att lista ut hur alla muskler skall jobba tillsammans. Ingen blir framgångsrik investerare på första försöket och jag har inte träffat någon som lyckats sätta sina pengar i arbete som inte flera gånger förlorat pengar och lärt sig av misstagen.
Att låta bankens fondförvaltare få hela lärokurvan medans man själv passivt fortsätter att ösa in alla spar och pensionspengar i deras HarryBoy-lösningar kan antingen gå bra eller dåligt. En sak är dock klart. Du kommer inte lära dig ett dyft under resans gång.
Jag säger som Ronja Rövardotter :
- Jag skall gå och akta mig för att trilla i älven!
- Var ska du göra det?
- Tja, jag måste ju göra det vid älven om det skall vara någon mening med det!
Charlie Söderberg
- Hygglig simmare och badtokig efter en hel del stunder vid älven
Bra skrivet! Håller med i alla stycken. Det handlar i grunden om ett kulturellt arv, som får människor att tänka i fel banor. Att tänka på pengar och hur de kan förökas anses i många kretsar vara fult. Att tänka på nästa pryl man ska köpa är däremot ok. Samma sak gäller för den egna tiden. Att satsa den på sådant som kan ge en uppsida i framtiden känns för många svårare än att ”slösa” den på oväsentligheter i nuet. Ändå är det bara två sidor av samma mynt…
Skön liknelse med Ronja Rövardotter. Jag känner även igen mig i att folk säger ”Passa dig, det låter farligt” etc. när man talar om investeringar och projekt. Jag tror främsta anledningen är de inte har tillräckligt med kunskap i ämnet, vilket gör att i deras perspektiv så är dessa handlingar rena spekulationer.
Mvh
så sant som det är skrivet. om du inte köper en lott så kommer du inte att vinna. I dessa deklarationstider vill jag sprida ett av mina livsmål. någon gång ska jag ha en miljon i kvarskatt.
Väldigt bra reflektioner som vanligt. Charlie har en otrolig förmåga att visa på likheter med ekonomin och vardagen. Man blir mycket inspirerad.
En mycket bra betraktelse Charlie!
Det många missar är att bankanställda egentligen inte är annat än försäljare.
Sällan har jag varit nöjd efter bankens rådgivning och efter att ha tagit över penningpåsen i egna händer så blir inte bara resultatet mer tillfredsställande, man får ju ett helt annat intresse för sitt kapital.
Men…Charlie..om du får 350.000 kr av mig och får dessa att växa till 100.000 TUSEN kr (100 miljoner!), så lovar jag att räcka över min penningpåse till dig för vidare förvaltning…
Mvh