I stort sett önskar alla sig en framtid där man har ett ordentligt och förutsägbart flöde av pengar in i sitt liv utan att man behöver lägga en stor del av sin vakna tid på att införskaffa dem. Begreppet “finansiell frihet” är ett återkommande modeord för den som tar sina finanser på allvar. Det finns många sätt att optimera sina tillgångar för att skapa det och pensionskapitalet är helt klart en av dessa tillgångar och i många fall en av de största trots att många av oss vare sig har koll på dem eller optimerar hur dessa investeringar skötts. Faktum är att många av oss skulle öka våra totala tillgångar betydligt mer på att lägga någon timme i månaden på pensionen istället för att arbeta mer eller jaga extrapriser.
En hel del av våra pensionspengar förvaltas av staten utan att vi kan påverka hur de placeras. De delar av pensionen som vi själva kan råda över är den så kallade premiepensionen, tjänstepensionen och och det egna sparandet inför framtiden.
Premiepensionen är den delen av den allmänna pensionen som man själv kan förvalta. Det är en ganska liten del av det totala pensionskapitalet eftersom det bara är 2,5% av den pensionsgrundande inkomsten som sätts av just till premiepensionen. Men eftersom man själv kan förvalta dessa pengar och välja vilka fonder pengarna placeras i så finns det alla skäl att engagera sig i dem. Pensionsmyndigheten har avtal med en lång rad banker och fondbolag och utbudet är stort. Eftersom Pensionsmyndigheten är storkund hos dessa företag har man kunnat förhandla sig till särskilt låga avgifter – det kostar ju i princip alltid pengar att ha pengar i fonder men i premiepensionssystemet betalar du en lägre fondavgift jämfört med exakt samma fond på en bank. Man kan fördela kapitalet på maximalt fem olika fonder och det går bra att utan kostnad byta fond när man så önskar. Här finns det alltså stora möjligheter att aktivt förvalta sitt eget kapital. Om man av någon anledning inte vill göra det så tillhandahåller staten ett förvalsalternativ som heter AP7 Såfa, den s k “soffan”.
Även många tjänstepensioner förvaltas via fond och då är det olika banker och försäkringsbolag som hanterar fondutbudet. Även här kan man oftast själv välja hur pengarna ska placeras och byta fonder inom ramen för det befintliga utbudet. När det gäller tjänstepension finns det inga begränsningar för hur hög den kan vara och därför kan t ex ett företag som saknar kollektivavtal locka sina anställda med mycket generösa villkor som kommer att göra stor skillnad i plånboken på sikt. Den som arbetar i en någorlunda stor organisation och behöver sätta sig in i hur den egna tjänstepensionen är konstruerad kan få all relevant information antingen från den närmaste chefen, lönekontoret eller personalavdelningen.
Utmärkande för fondförvaltning är att man styr själv och att man kan anpassa sitt sparande efter rådande konjunktur, vad man tror om olika marknader eller branscher, den egna riskvilligheten, hur långt man har kvar till sin pensionering och vad man nu mer vill basera sina fondval på. För den som är riskbenägen finns möjlighet att uppnå hög avkastning över tid men med det följer också risken att förlora pengar om fonden presterar dåligt. Därför vill vi starkt rekommendera att du engagerar dig i dina pensioner och följer upp hur de utvecklas, oavsett var i livet du befinner dig.
Alternativet till fondförvaltning kallas traditionell förvaltning och handhas av försäkringsbolag, banker och fondbolag. Här överlåter man hela placeringen till sin förvaltare. I den traditionella förvaltningen är risknivån låg vilket innebär att avkastningen blir måttlig men å andra sidan erbjuder förvaltaren någon form av garanti, det typiska är att de garanterar att man kommer att få ut åtminstone XX% av det förvaltade beloppet. Det här är en tjänst som man får betala för så det finns avgifter att ta i beaktande.
En del arbetsgivare tillåter så kallad löneväxling. Det innebär att jag som anställd avstår en del av min bruttolön som istället går in i min tjänstepension, eventuellt tillsammans med ett extra belopp som motsvarar mellanskillnaden i arbetsgivaravgift. Det här upplägget är relevant enbart för personer som har en bruttolön på cirka 50 000 per månad eftersom man aktivt “sänker” sin bruttoinkomst och därmed även inbetalningarna till den allmänna pensionen, sjukpenning, föräldrapenning mm. Exakt var inkomstgränsen går varierar från år till år och är något som man kan stämma av med lönekontor eller HR-avdelning hos sin arbetsgivare.
Hur många år man arbetar och hur hög lön man har påverkar givetvis både den allmänna pensionen och eventuell tjänstepension. Men också föräldraledighet, studier, värnplikt, deltidsarbete, arbetslöshet och arbete eller studier i utlandet har inverkan på slutsumman. Storleken på det totala pensionskapitalet kan också påverkas beroende på vid vilken ålder man börjar ta ut pengarna. En del arbetsgivare upphör också att betala in till tjänstepensionen vid en viss uppnådd ålder.
Summan av kardemumman är att hur vi lever våra liv har betydelse för hur stort pensionskapital vi kan ackumulera. Vi kan påverka och ta eget ansvar för åtminstone delar av det: att om möjligt välja arbetsgivare som erbjuder bra tjänstepension, att engagera oss i förvaltningen av kapitalet och att själva bygga upp ett eget sparkapital.
Även om den allmänna pensionen och tjänstepensionen är omgärdat av en mängd regler och restriktioner så har vi alla fullkomlig frihet att välja hur vi vill ordna med det egna sparandet inför framtiden. Eftersom den allmänna pensionen och tjänstepensionen helt och hållet baseras på värdepapper i form av aktier, fonder och räntepapper så finns det all anledning att titta utanför den sfären när det gäller det egna sparandet och komplettera investeringarna i enlighet med ens egna personliga intressen – guld eller andra råvaror, kryptovaluta, klockor, fastigheter eller vad man nu vill. Eftersom det inte finns något direkt tidslås på det egna sparandet annat än det man själv väljer så kan man också vid behov placera om sina tillgångar.
